I Taket Lyser Stjärnorna <3
Jag har läst en bok som heter ''I taket lyser stjärnorna''. Den är skriven av Johanna Thydell.
Hon börjar sin debutroman så här: ''Mamma har en sak att berätta.
Det var just så hon sa det, med just den rösten. Vuxenrösten...''
Den handlar om Jenna, Ullis och Jennas mamma (som man inte fick veta namnet på).
Jennas mamma har fått veta att hon har bröstcancer, så hon opererar bort ena bröstet.
Jenna tycker det är ganska jobbigt.
Hon är väldigt rädd att hennes mamma ska dö och dessutom tycker hon det är pinsamt att mamma bara har ett bröst.
Jenna är en ganska vanlig tjej som går i 7:an.
Ullis som egentligen heter Ulrika är skolans populäraste tjej. Hon har en mamma som är alkoholist.
Jenna och Ullis bor i samma trappuppgång och går i samma klass, men är egentligen inte kompisar i början av boken. Det är Jennas mamma som för Jenna och Ullis tillsammans så dom blir kompisar.
Handligen utspelar sig i en nutida svensk stad, det känns som Stockholm eller Göteborg, får jag för mej.
Jenna vill jätte gärna träffa sin mamma på sjukhuset, men ensam och inte med sin mormor och morfar. Det hade alltid varit Jenna och Mamma, hennes pappa försvann när hon var cirka två år. Jennas mamma är mer som en kompis än en mamma och hon började också betyda väldigt mycket för Ullis, eftersom Ullis hade det jobbigt hemma.
Man får följa Jennas tankar och känslor, man sugs in i boken.
Författaren Johanna Thydell skriver med ett enkelt språk och blandar långa och korta kapitel. Några kapitel har bara en mening t ex: '' OM ENS MAMMA DÖR, är man fortfarande en dotter då?''
Hennes språk är enkelt, men känsloladdat, t ex: ''Jenna mår illa. Jenna vill spy. Jenna vill fly.
Men det kan hon inte.
Helvete!''
Det känns som Johanna vill få fram att det finns någon som har det värre än dig, så sluta klaga. Att man ska vara tacksam till livet och tänka positivt och inte se alla negativa saker. Det känns som om hon själv har varit med om det, eller känner någon som har det. Jag tror det, för hon avslutar sin berättelse med: ''Till minne av Carina''.
Jag vet att denna bok finns som film och jag skulle väldigt gärna vilja se filmen också, för att kunna jämföra den med boken. Jag tror inte man kan förstå lika mycket av vad hon tänker i filmen, jämfört med boken.
Det är en väldigt gripande berättelse. Jag rekommenderar verkligen den här boken, jag sträckläste den på ungefär två dagar och när den var slut kände jag mig väldigt fundersam och ledsen och jag tänkte mig verkligen in i Jennas känslor och situation.
Hoppas ingen kopar (A) men satsade på vg nästan MVG ;D
